It cuts like a knife, but it feels so right

Det hugger sådär i hjärtat när jag ser honom,
med någon annan i handen
och tårsäcken börjar pulsera smått.

Hjärtat är mer än en muskel.
Det vet jag nu.

Solen har underhållt mig gradvis,
tills jag tröttnade på ensamheten.
Jag blev en ton brunare idag,
nu ska jag bli en ton lyckligare för vänskapens skull.

AM

You say you want diamonds on a ring of gold you say you want your story to remain untold - all I want is you

Gårdagen bjöd på kärlek,
skaldjur,
gott vin
och ännu mer kärlek.
Amanda hade fyllt hela bordet med godsaker, jag tagit med vinet och resten bjöd kvällen på.

it's okay if you had to go away. oh, just remember the telephones, well, they're working in both ways...

Det här med att åka iväg till hösten har blivit allt mer verklighet de senaste veckorna. Först kom min au pair-handbok och nu håller min syster på att planera hur hon ska inreda mitt rum när det till hösten blir hennes. Jag ser att jag kommer missa allt för många konserter i höst och självklart mycket mer. Vänner... sena kvällar och skratten som skrattas ut tills man får ont, hur ska jag klara mig utan dem? Vem ska hjälpa mig upp från asfalten när jag bestämt mig för att just nu passar det sig att sätta sig mitt på gatan? Vem ska jag ringa med gråten i halsen när jag inser att allt har gått fel? Vem ska säga att han är en idiot när kvällen blir till natt och saknaden tar över? Vem ska klaga på att jag smaskar för mycket? Vem ska jag bara vara med?
Jag antar att de som ska finnas kvar, de finns kvar efter äventyrets gång också. Men trots det är det skrämmande. Som tur vad så ska jag på Veronica Maggio med Em i maj och i sommar blir det Robyn, några fina minnen ska jag allt hinna och skapa.

AM

Cry baby cry

När vi var små grät vi över skrapade knän och förlorade leksaker.
Idag gråter vi över brustna hjärtan och vilsna hopp.

AM

Godnatt

"Godnatt", det är nog den viktigaste frasen för mig på hela dagen.
Det är fin fras. Jag kan bli löjligt frustrerad om jag inte får ett bekräftande svar tillbaka, ruskigt konstigt nog. Men jag har kommit fram till att det må vara en livsviktig fras för mig som säger mer än dess innebörd, god natt, sov så gott, nattinatti (som mamma sa när jag var liten).
Så till allihopa som finner ett nöje i att läsa alla ord jag skriver ner - godnatt och sov så gott inatt!:)

AM

Det fanns stunder när hon visste hur det skulle va men det är som om hon glömt vad som var så bra

Under de senaste dagarna har jag funderat över vad mitt hjärtat kan göra med mig. Hur mina känslor kan styra mig och spridas genom mig. Vad hjärtat kan berätta, vad det kan få mig att säga. Jag tror att mitt hjärta är visare än vad jag själv är. Jag antar att det gör mig lite schitzofren. Att det finns två källor i mig som talar. Men vad gör egentligen det när jag redan kan framställa mig själv som ganska sjuk, efter allt jag har skrivit och sagt.
Hittade ett gammalt utkast bland mina hemliga dokument, om en kväll för längesen. Ibland känns det som att jag inte kan skriva vad jag vill, inte riktigt får känna vad jag vill. Men jag får skriva vad jag vill och jag får känna vad jag vill. Det är inget som förändrar realiteten, mer än att jag kanske blir lite mer förlorad och ännu mer vilsen.

"Efter några cider och vännerna hade gått hem så låg vi där skedandes i soffan. Du med karborrbanden skavandes i ryggen och jag, invirad i mitt duntäcke, i din famn, men ändå inte. Nu var det nog mest övertröttheten som talade. Klockan var säkert 4 på morgonen och allt jag kunde säga var två visdomsrader från Lasse Winnerbäcks låtar; hon går och plockar och hittar sina gamla brev, lite konstigt att läsa om gamla planer när hon vet hur det blev (Söndag 13.3.99), och det är klart att man saknar en dag som förut (Lovesång).
Det var hjärtat som talade ut den kvällen,
trots att klockan var över 4, trots några cider, så var det hjärtat."
Det värmer i hjärtat när någon annan kan beskriva mina känslor, då jag inte kan göra det själv. Lars Winnerbäck är sådan man som kan sätta ord på känslor. Han är en fin förebild.

AM

Jag har aldrig känt så mycket som jag gör när jag är med dig

Känslor...herregud vad mycket jag har att få ur mig just nu.
Han drog ur sanningen ur mig. Jag har för många hemligheter för tillfället,
som jag gömmer bland skrivna papper och nyinköpta kläder.
Jag känner att jag är rysligt anti mitt nuvarande jag.
Jag säger ingenting,
och egentligen finns det mycket att säga,
många knutar att reda ut.
Men jag är tyst.
Jag känner så mycket.
Jag kan inte skriva ordagrant vad jag egentligen vill skriva,
vad jag känner.
För jag vågar inte kasta ut mig,
jag vågar inte skrapa knäna mot den hårda asfalten.
De gamla ärren syns än.

AM

Du må ikke sige undskyld for du har gjort mig til den jeg er

Jag brukar då och då läsa diverse inlägg på lelove, en blogg om kärlek (såklart..).
Utifrån varje berättelse så målar jag upp historier och ser handlingen där den där perfekta mannen, som fyller min "inspire me"-mapp, medverkar. Självklart är han perfekt. Det finns inte alltid bilder, men då det finns så passar på bilden inom ramarna - perfekt, och får alltså den rollen. Samma sak gäller det när jag läser en anonym blogg, då målar jag upp henne som den fruktansvärt söta tjejen och killen hon är förlorad i är - perfekt.
Så jag tänkte, när jag skriver med mina anonyma termer, bara för att texten kan forma honom så perfekt, målar jag då upp en bild av att han är perfekt och finns i min "inspire me"-mapp på en massa kärleksfulla bilder?

ph: weheartit

AM

Gi' slip nu

En hand mot min höft och ruset sprider sig som en treo i ett glas vatten.
En klocka som tickar medan det som känns står still.
En vårsol som pratar om dig,
som berättar scener ur en gammal film.
Jag är nog sådär förlorad som bara förlorare kan bli.

AM

Dont ever say you've tried to leave me in this life

Varför pratar vi om saker som hände för längesen?
Vad finns det att trilla över?
Vad finns det att lösa?
Vad finns det mer att bråka om?

Ikväll är jag frågvis och jag förstår inte varför nostalgi blev kvällens huvudämne.
Imorgon är allt glömt och frågvisheten försummad.
Nu är det söndag och täcket har aldrig varit så uppskattat som nu.

AM

Jag vet hur du ser ut i inga kläder

Är det farligt när man föredrar nostalgi framför verkligheten,
När man inte är huvudpersonen och istället andrahandsvalet,
Får man vara en hemlighet när man är 19 år,
När man är vilsen i dagen och ensam i natten,
Får man längta tillbaka och sakna,
Får man ångra sig,
sluta längta och istället minnas.

Jag längtar för att ljuset föll vackrare än nu,

inte för att jag hade velat dansa samma vals.

Jag vill ha något så mycket att jag inte kan få det
Jag vill göra om allting igen
utan att ramla.
Jag vill se dig utan dina kläder.

AM

Tro mig, jeg glemmer aldrig hvem du er

Du ville att jag skulle le för hela världen men istället log jag för dig.

AM

"I'll see you soon then"

För drygt tre månader sedan var det ett snötäcke över hela Helsingborg och jag blev helt förälskad när flingorna fastnade på mina ögonfransar. Jag var då nykär i låten snow song och jag satt på ett café med en fin vän och rodnade när vi pratade om att våra liv hade fått en vändning. Jag log på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort på länge, på 2 år för att vara exakt.
Det där leendet försvann med snön och förr förra veckan kom våren och solglasögonen sattes på plats.
Men trots det så kan jag fortfarande le åt minnena som skapades när snöflingrona nådde mina ögonfransar.
Jag älskar årstider och det där extra leendet dem bidrar med.

AM

Take me away from here - no matter by sea or air

Jag tror det är någon man älskars besvikelse som väger tyngst.

I won't worry my life away

För några år sedan brukade jag klaga på en matta som var full av flock och fnugg. Ordningsam som jag då var så hade jag ett starkt tycke om hur ofta denna matta skulle dammsugas.
Idag när jag kollar på min egen matta på mitt rum så ser den precis likadan ut, full med flock och fnugg.
Jag har tappat det.
För flera månader sedan slutade jag bry mig hurvidar mitt rum ser ut eller hur min matta var dammsugad, med motivationen att det bara är jag som ska begrunda det ändå. Den enda som hittills har klagat är mamma. Jag kom att tänka på det idag när jag satt och skrev mitt religionsprov och besvärades över hur dålig min penna var. Vart tog alla mina fina och ordningsamma pennor vägen?
Jag brukade vara ordningsam. Olivia sa för inte allt för längesen att om jag var en butik så skulle hon vilja handla i den. Medans hon skulle vara någon sorts H&M-rea.
Det var nog det finaste någon har sagt till mig på länge.
Och ändå har jag en matta full med flock och fnugg.

AM

Jag vet att hon är söt men det måste bli du och jag

Det där extra slaget slår fortfarande.
Jag kan inte sluta att förmå mig att undra -
(precis lika mycket som jag undrar när denna eviga hostan ska gå över)
varför,
när slutar det?
Ibland kan det kännas så fruktansvärt onödigt att blotta ut sig.
Speciellt när man pratar med en vägg.
Vad gör man inte för att hitta svar...

Man får alltid höra att det är svårt att växa upp,
man får också höra att det är svårt att vara vuxen.
Men jag ser det mer som två olika sorts svårigheter.
När man är 19 år är det fler vägar att vandra,
medans de begränsas när man blir vuxen,
ibland finns det inte ens några stigar att gå i vuxenvärlden.

AM

In my own way I take you with me wherever I go cause I can hear you say it's gonna be okay

Det hände igen.
Det som hände för lite mer än 2 år sedan,
den 18 januari 2009.
& för en liten stund önskade jag att jag kunde höra av mig till dig och berätta hur mycket jag ångrade för stunden att jag aldrig lät fallet få längre än det gjorde.
Men det funkar inte så idag.
Jag inbillade mig att det skulle finnas någon sorts bekräftelse i det imaginära samtalet att allting skulle bli bra.

Inatt skickade jag in min Au Pair-ansökan,
och tro mig det var läskigt att bekräfta att jag var färdig med ansökan till 100%.
Nu ska den bara granskas och sen är jag ett steg närmre.
Say what?

Som plåster på såren efter dagens bravader har jag spenderat dagen med tre av mina närmsta vänner. Kärlek.

AM

Att dela med sig av mitten-delen utav sin kanelbulle

För en kvart sedan gick min Au Pair-ansökan från 91% till 95% redo för en genomgrundade kontroll. Väntar bara på en till referens, sen är den klar.

Igår satt jag lycklig och zippade på en cosmopolitan med ett saknat gäng och skrattade för nuet.

Gårkvällens händelse är vad jag kallar att dela med sig av mitten-delen utav sin kanelbulle,

man ger det godaste från sig själv till dem man älskar.

Änsålänge den bäst-tagna-bilden på oss:

Everybody is smiling and that so inviting!

Nuförtiden så är jag inte mycket för förhållanden,
det här med att sitta ihop med någon annan.
Det är bara ett fåtal fall som jag accepterar,
som klarar min check-lista.
Ironiskt nog så jag verkligen ingen person som kan skapa en sådan lista,
jag har knappast erfarenheten eller någon form av expertkunskaper kring ämnet,
men ändå så gör jag det.
Jag har min lilla check-lista
som säger ifall jag accepterar dig i ett förhållande.

Jag kan till och med finna mig bedrövad över fall då mina käraste
som jag önskar det bästa
inte klarar kraven på min lista.
Vad håller jag på med?
Hur fel har inte jag?

AM

I wanna feel the wind in my hair with you

Allt för många fredagskvällar har jag velat spendera i din famn.

AM

Back off loneliness, and hello tenderness

Slow down, lie down 

Remember it's just you and me 

Don't sell out, bow out 

Remember how this used to be 

I just want you closer, is that alright? 

Baby, let's get closer tonight 

Grant my last request and just let me hold you 

Don't shrug your shoulders 

Lay down beside me 

Sure I can accept that we're going nowhere 

But one last time let's go there 

Lay down beside me

Trillade precis över denna gamla flamman och den gick raka vägen in i hjärtat.

Den iscensätter många fina minnen. 

Jag önskar ibland att jag var visare då,

att jag visste mer,

trodde mer.

Som tur vad så vet jag att jag ska dit igen,

en vacker dag.

En vårdag med öppna fönster och en strålande sol som får mig att kisa med hela ansiktet.

Jag längtar.

Paolo Nutini är en duktig man, speciellt albumet These Streets.

Jag tror jag ska lägga in det på min iphone ikväll,

trots att hjärtat kommer säger till.

Jenny Don't Be Hasty
Last Request + +
Rewind +
Million Faces
These Streets + +
New Shoes +
White Lies
Loving You +
Autumn + +
Alloway Grove

Sleep tight lovers!

AM

When I'm lying in my bed, thoughts running through my head and I feel that love is dead - I'm loving angels instead

Tidigare idag satt jag och kollade på Remember Me för andra gången i år, antagligen inte den sista gången heller, och drömde mig bort till en stad jag bara har åskådat på platta skärmar och i insprerande böcker.
& jag vet att en dag ska jag dit.

Det finns saker jag inte kan sätta ord på,
saker jag inte kan skriva.
Vilket jag kan finna väldigt konstigt. För jag kan sätta ord på saker jag egentligen inte vill säga,
och skriva saker jag egentligen inte vill att du ska kunna läsa.
Men jag kan inte berätta om det största.
Det de stampas på.
Det jag flyr ifrån.
Det som har skavt i flera år.
Det jag egentligen använder som drivningskraft och vill komma så långt ifrån som möjligt.
Utan det hade jag antagligen tagit och läst en kurs i Lund och stannat kvar i mitt lila rum med blommig tapet.
(Sedär! Jag lyckades se något vackert i något som egentligen är väldigt väldigt fult)
Hoppas ni har haft en fin söndag i den underbara vårsolen.
Kyss!

AM