LIE, LIE, LIE!

Vilken stor lögn detta är. En lögn som går ut på att sakna. Sakna någon som man egentligen kanske inte borde sakna, någon som inte förtjänar att bli saknad. I alla fall inte som du tar dig till, inte på ditt sätt. Det gör ont att sakna, eller det känns i alla fall väldigt starkt. Bara vissa saker kan få en att komma undan saknaden för en stund. Kanske en minut med dig eller att man blir övertagen av en annan frustrerande tanke. Det blir ändå bara fel, precis som förra gången. Tillbaka till samma cirkel igen. 

Det kanske är dags att dra sig ur den, innan det är försent.

SLEEPING WITH THE LIGHT ON

~ jag hatar att sova ensam

På den senaste tiden så har jag kommit på mig själv med att ha svårigheter med att somna de dagarna jag sover ensam, oftast på vardagarna. Om helgerna sover jag oftast borta och sover konstigt nog bättre då. Jag tror nu att det beror på att jag inte sover ensam på helger. Jag har någon bredvid mig som andas, någon som hjärtat slår på. Jag tror inte att det spelar någon roll om vem det är. Bara det är någon. Det är ju en fördel om jag kan lita på personen och trivs med den, såklart. Jag vet inte om det är tillfälligt eller något permanent, men jag hatar att sova ensam, -precis som du.

Why did you have to go and leave my world so cold?

Puss!